Ditt liv och mitt
Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson
Majgull Axelsson är min mest lästa författare och och om jag springer på henne, vilket jag gjorde i somras (vid Östebybruks herrgård), blir jag starstuck och kan inte riktigt hantera det. Jag kan dock säga att Majgull Axelsson inte har en märklig historia att berätta efter sommarens möte eftersom det gick henne obemärkt förbi.
Ditt liv och mitt är hennes senaste roman och den är skriven i samma anda som Jag heter inte Miriam. Budskapet, berättelsen om en del av folkhemmets gömda historia känns lika viktig som karaktärerna. Jag tänker att journalisten Majgull Axelsson syns mer i hennes senare verk än t.ex. Aprilhäxan och Slumpvandring.
I Ditt liv och mitt är det de oönskade i folkhemmet som ges en röst, eller kanske mer korrekt, de som står vid sidan av nära men ändå inte. Märit växer upp i 1950-talets Norrköping. I Sverige sätts de utvecklingsstörda och sinnesslöa på institution men Märits bror Lars bor hemma. Efter en tragisk händelse ändras detta och Lars försvinner och blir en tabubealgd hemlighet i familjen. Lars hamnar på Vipeholmsanstalten i Lund och glöms och göms undan världen.
Den idag vuxna Märit kliver plötsligt av tåget i Lund på vägen till Norrköping och föräldrahemmet, som tvillingbrodern Jonas tagit över, 70 årsdagen ska firas. När Märit kliver av tåget i Lund är det femtioen år sedan hon senast satte sin fot i staden. Då kom hon som medicinstudent till 60-talets Lund men kom att lämna staden i all hast under sin första termin.
Nu tillbaka i Lund beger sig Märit till norra kyrkogården i Lund där en massgrav för patienter från Vipeholmsanstalten vittnar om en annan verklighet.
Brombergs skriver att Ditt liv och mitt är en berättelse om en systers sökande efter sanning och upprättelse, om dem som inte fick vara med när svenska folket blev världsmästare i välfärd. En omskakande roman om hämnd, familjehemligheter och skuld. Jag är beredd att hålla med. Jag hade dock önskat en längre roman. Majgull Axelsson lämnar en hel del öppet men jag skulle ha velat ha mer, mer djup i berättelsen. För mig är en del av händelserna lite för outredda. Kanske att jag inte fick min hämndlystnad bekräftad, kanske är jag mer hämndlysten än Märit och Majgull. Karaktärerna intresserar mig, griper tag men när boken tog slut var i alla fall inte jag färdig med dem.