Ditt liv och mitt

 
 
 
 
 
Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson
 
Majgull Axelsson är min mest lästa författare och och om jag springer på henne, vilket jag gjorde i somras (vid Östebybruks herrgård), blir jag starstuck och kan inte riktigt hantera det. Jag kan dock säga att Majgull Axelsson inte har en märklig historia att berätta efter sommarens möte eftersom det gick henne obemärkt förbi. 
 
Ditt liv och mitt är hennes senaste roman och den är skriven i samma anda som Jag heter inte Miriam. Budskapet, berättelsen om en del av folkhemmets gömda historia känns lika viktig som karaktärerna. Jag tänker att journalisten Majgull Axelsson syns mer i hennes senare verk än t.ex. Aprilhäxan och Slumpvandring
 
I Ditt liv och mitt är det de oönskade i folkhemmet som ges en röst, eller kanske mer korrekt, de som står vid sidan av nära men ändå inte. Märit växer upp i 1950-talets Norrköping. I Sverige sätts de utvecklingsstörda och sinnesslöa på institution men Märits bror Lars bor hemma. Efter en tragisk händelse ändras detta och Lars försvinner och blir en tabubealgd hemlighet i familjen. Lars hamnar på Vipeholmsanstalten i Lund och glöms och göms undan världen.
 
Den idag vuxna Märit kliver plötsligt av tåget i Lund på vägen till Norrköping och föräldrahemmet, som tvillingbrodern Jonas tagit över, 70 årsdagen ska firas. När Märit kliver av tåget i Lund är det femtioen år sedan hon senast satte sin fot i staden. Då kom hon som medicinstudent till 60-talets Lund men kom att lämna staden i all hast under sin första termin. 
 
Nu tillbaka i Lund beger sig Märit till norra kyrkogården i Lund där en massgrav för patienter från Vipeholmsanstalten vittnar om en annan verklighet.

Brombergs skriver att Ditt liv och mitt är en berättelse om en systers sökande efter sanning och upprättelse, om dem som inte fick vara med när svenska folket blev världsmästare i välfärd. En omskakande roman om hämnd, familjehemligheter och skuld. Jag är beredd att hålla med. Jag hade dock önskat en längre roman. Majgull Axelsson lämnar en hel del öppet men jag skulle ha velat ha mer, mer djup i berättelsen. För mig är en del av händelserna lite för outredda. Kanske att jag inte fick min hämndlystnad bekräftad, kanske är jag mer hämndlysten än Märit och Majgull. Karaktärerna intresserar mig, griper tag men när boken tog slut var i alla fall inte jag färdig med dem. 

 
Boken finns här och här
Allmänt | | Kommentera |

En sax i hjärtat

 
 
 
 
 
En sax i hjärtat av Marie Bengts
 
Att Marie Bengts gillar Agatha Christies deckare framgår inte bara i författarens eftersord, En sax i hjärtat är skriven i samma tradition som Christies Miss Marpledeckare. Mordet sker mitt i en vacker by-idyll i hjärtat av Astrid Lindgrens Småland i den uppdiktade byn Eneby.
 
Till byn kommer en främling, tämligen mer flärdfull än Miss Marple men helt klart med en näsa för mysterier. Bengts Hannah är också lite mer mänsklig än Christies Marple. Hannah tar inte upptäckten av en möradad person med stoiskt lugn.
 
Intrigen och avsaknaden av kriminaltekniker och dna-spår är minst sagt välkommen men det som är det bästa med Bengts roman är miljöerna och människorna som bor i Eneby. Trots att kallblodiga mord begås och varje människo i byn tycks bära på mörka hemligheter och osympatiska familjedrag är det med saknad jag lägger Eneby åt handlingarna. Jag nästan hoppas att det bryter ut en mordepidemi i Eneby och att Hannah känner sig manad att återvända till byn för att återigen hjälpa polisen... då ska jag förbereda min läsning med ett vaniljhjärta eller två.    
 
Boken finns här och här
 
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Påskdeckare - Arne Dahl x 2

 
 
                     
 
Utmarker och Inland av Arne Dahl
 
I Arne Dahls nya serie är det detektiverna Sam Berger och Molly Blom som är huvudpersonerna.Tempot är högt och påminner mer om samtidens populära tv-serier med blodiga brottsplatser, hemligheter, svek, oväntade vändningar och konspirationer än en klassisk pussedeckare. 
 
Förra året kom den första boken i serien Utmarker och nyligen släpptes den andra boken i serien Inland.
 
För mig är det allt som oftast en förvirrande upplevelse att läsa inledande kapitlen i Dahls böcker. Han har en förmåga att leda ut mig på vilovägar och det fanns tillfällen i Utmarker då jag tyckte att det var för snurrigt. Men när det börjar klarna så är det bra, riktigt bra. Jag läste de två första böckerna i serien i ett svep och på sätt och vis känns det som att ha läst en bok. När Inland börjar har det bara gått ett par veckor sedan handlingen i Utmarker avslutades. Men det känns som att det har passerat mycket längre tid. I båda böckerna kommer handlingen till ett avslut men läsaren lämnas, kanske inte med en cliffhanger i ordets mer dramatiska mening men ändå en tråd som är oavslutad. Jag väntar med andra ord otåligt på nästa bok... kanske blir det en Kustland... 
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp