Förföljaren, mellanböcker och A Little Life

 
 
 
 
Förföljaren av Nora Roberts 

 

Nu har jag läst Nora Roberts Förföljaren, som är hennes senaste bok på svenska. Nora Roberts är något av ett fenomen, hon har skrivit drygt 200 bästsäljande romaner och hon har sålt över 400 miljoner böcker. Jag tänker väldigt mycket på det när jag läser. Vad är det som lockar så otroligt många människor? Jag har läst ett flertal av hennes böcker, jag tycker sällan att de är särskilt bra och jag irriterar mig ofta på karaktärerna så som Roberts skriver dem. Den kvinnliga hjälten är ofta snart trettio, men beter sig snarare som femtio. Hon är stark den manliga karaktären som blir kär i henne kommer falla för detta. Men hon är också svag, eller i alla fall i behov av en stor trygg famn (det har den manliga karaktären). Hon bär inte sällan på ett trauma som förklarar att hon drömmer mardrömmar, är människoskygg, har panik eller vad det nu kan vara för svaghetstecken hon har. Inte sällan är Roberts huvudkaraktärer extremt talangfulla i det de sysslar med. Männen har ofta ”blue collar-yrken” men samtidigt är de smarta och ofta egenföretagare. Karaktärerna tycks alla vara ekonomiska, det finns pengar ocfta har pengar sprats. Motsägelsefullt shoppas det en hel del ofta heminredning från antikaffärer, kanske kläder och en och annan planta. Männen är riktiga män som kommer att skydda vår hjältinnan från ont, de dricker öl och de kan grilla. Inledningsvis är det motvillig kärlek, han är intresserad men mest av sex men hon håller honom på avstånd… han vinner och kärlek uppstår. Halvvägs genom boken har det mesta löst sig allt är bra, kärleken spirar. Då börjar Roberts på allvar bygga upp till twisten, allt ställs på ända. Hjältinnan måste förmodligen räddas av hjälten. Liv kommer vara i fara, någon vaknar kanske upp i en sjukhussäng. Hämnd utkrävs och sedan blir kärlekssagan ännu bättre än den var sådär halvvägs in i boken.

Förföljaren har alla dessa ingredienser. Huvudkaraktären Naomi är lång, smal och blond och vacker. Hon är en fantastisk fotograf som dessutom är sin egen och väldigt framgångsrik. Hon bär på ett mörkt förflutet. Som elvaåring hittar och räddar hon en ung kvinna, som hennes pappa har kidnappat, misshandlat och våldtagit upprepade gånger. Det uppdagas att pappan är seriemördare. Under de sjutton år som gått sedan den händelsen har Naomi flytt minnena och det förflutna. Hon flyttar ständigt på sig och skapar inga band varken till människor eller platser. Men plötsligt en dag köper hon ett stort drömhus som behöver renoveras i en liten stad utan anknytning. Huset har oändligt många rum, en drömutsikt och trägolv. Hon räddar en näst intill livlös hund som blir upp över öronen förälskad i sin nya tveksamma matte, hunden visar sig vara både lojal och den bästa vän man kan tänka sig. Till och med jag som tycker att hundar luktar illa, dreglar och är allergisk vill ha en hund när jag läser. Dessutom träffar hon Xander, den smarta bilmekanikern som äger fler böcker än du kan föreställa dig och kärlek uppstår. Dessutom lyckas den socialt rädda och något missanpassade Naomi skaffa sig lojala vänner på kort tid. Ett drömliv med andra ord. Ungefär halvvägs in i boken lurar faran, en kvinna försvinner och hittas mördad ett par dagar senare. Vi läsare får se in i mördarens huvud och vi vet att han är besatt av Naomi…

Det här är en typisk mellanbok den är enkel i sin dramaturgi, karaktärerna tämligen endimensionella och handlingen inte alltför komplicerad. Dessutom trycker den på rätt knappar i alla fall hos mig. Det stora gamla huset, ett drömhus. Jag har såklart mitt eget drömhus på näthinnan, en stor trädgård med utsikt över havet. Dessutom fyller Naomi huset med fantastiska och unika möbler från den lokala anikhandeln. Nya men goda och nära vänner som ställer upp, att tillhöra en plats ett samhälle – att vara local.

Roberts är bra på det hon gör. Hon är något av en bokindustri men jag blir faktiskt mest trött när jag läser. Trött på dessa amerikanska män som bara dricker öl och vet vad det är att vara man som kan och ska skydda sin kvinna. Trött på Roberts goda kvinnor som liksom är dygdiga fast de är passionerade till skillnad från den lösaktiga kvinnan som dricker för mycket och blir en bitch, någon som alltid finns i handlingen och vars roll är att dö och visa på hjältinnans godhet. 

 
Mellanböcker

 

Mellanböcker, jag tänker på en del av böckerna jag läser mellan andra böcker som mellanböcker. Mellanboken har ett specifikt syfte. Den är en transportbok som ska ta mig från en läsupplevelse till nästa. Istället för ett ordlöst vakum läser jag mig igenom tomrummet mellan två böcker. Mellanboken ska vara enkel, karaktärerna får inte vara för komplicerade och handlingen inte bjuda på allt för stora överraskningar. Mellanboken fyller för mig en viktig funktion, när jag läser en bra bok som skakar om mig, ändrar hur jag tänker kring någonting, en bok som påverkar min sinnesstämning kan jag tycka att det blir olidligt tomt när orden tagit slut och boken är läst. Att då kasta sig in i en ny liknande läsupplevelse kännas inte sällan omöjlig men längtan efter att omges av ord, handling, karaktärer kan ändå vara som störst då. Det är då mellanboken kommer in i. I somras läste jag en så A little Life. Med sina 750 sidor är A Little Life läsning som omger en ett tag. Jag minns vakumet som uppstod efter. Jag kunde inte släppa karaktärerna, jag grät mig igenom de sista hundra sidorna och hade inget att fylla tomrummet med. Då hade jag verkligen behövt en mellanbok!

 
 
 
                
 
 
A Little Life är verkligen ingen mellanbok det är en bok som kommer att skaka om din värld. Roxane Gay beskriver hur det är att läsa A little life så himla väl!

”Sometimes, when I read a novel, I want to not only lose myself, I want to be utterly devastated. A Little Life is one of those books that is devastating. There is grief upon grief to be found in these pages but also the joys of a lifelong friendship between four men as they grow up and try to become the men they most want to be.”

En mellanbok kan absolut innebära fantastisk läsning men den får inte kräva för mycket. En bokserie kan vara de perfekta mellanböckerna. Försommaren 2016 läste jag alla Elly Griffiths böcker om arkeologen Ruth. Ruth dras in i den ena polisutredningen efter den andra. Huvudkaraktärerna återkommer från bok till bok och som läsare känner jag dem väl efter ett par böcker. Deckargenren utlovar att det kommer att bli dramatiskt, karaktärer kommer möta ond bråd död, hjältinnan kommer vara i fara men allt kommer att sluta lyckligt, i alla fall till viss del. En perfekt mellanbok. 

 

 
Allmänt | | Kommentera |

Pottungen

 
 
 
Pottungen av Anna Laestadius Larsson
 
Pottungen är den andra delen i en trilogi om hertiginnan Charlotta, grevinnan Sophie Piper och Johanna. När den första boken Barnbruden slutar har Gustav III äntligen fått en son och arvinge till kungatronen. Jakten på en kronprins är på många sätt det som formar de tre kvinnornas liv i den första boken. När Pottungen tar vid har åren gått och Gustav III ligger döende på slottet efter att ha blivit skjuten på maskeradbalen. Charlotta och Sophies liv präglas fortsatt av den manliga kungamaktens nycker. I hemlighet startar Charlotta ett sällskap för vittra fruntimmer kallat för blåstrumporna men det blir inte mycket mer än en samtalsklubb. Sophie vars liv inte bara begränsas av männen begränsas också av vänskapen och kärleken till Charlotta. Sophie som blir änka får dock en frihet som kvinna som inte Charlotta har. Johanna är inte längre den stumma pottungen på slottet. Hon har skapat ett liv för sig själv och sonen Nils.
 
Liksom Barnbruden är också Pottungen en berättelse om förtryck, orättvisor och kärlekslängtan. Timmarna med Pottungen har varit mycket underhållande väl spenderade men knappast världsomvälvande.
 
Pottungen finns här och här 
Allmänt | | Kommentera |

All the rivers - Best of 2016

 
All the rivers av Dorit Rabinyan
 
Jag läste så många bra och minnesvärda böcker 2016 - det var helt enkelt ett mycket bra bokår för mig. En av de böcker som kom att betyda extra mycket läste jag mot slutet av året och det var en bok och ett författarskap jag snubblade över av en händelse.
 
I september, under en av sommarens sista dagar drog jag med mig mamma till Stockholm Literature på mModerna muséet för att lyssna på Elisabeth Åsbrink samtala med Dorit Rabinyan. Dorit Rabinyan är dotter till persiska judar, invandrade till Israel efter kriget. För några år sedan skrev hon boken Borderline som nu översatts till engelska från hebreiska med namnet All the rivers. Boken kom att förbjudas i israeliska skolor på grund av sitt innehåll.   
 
All the rivers kom att utgöra en av årets stor läsupplevelser för mig. Liat och Hilmi träffas i New York några år efter terrordåden 11/9 2001. Hon, en idealistisk student frå Israel, han en konstnär från Palestina. En omöjlig och tidsbegränsad kärlekssaga. New York erbjuder ett liv där gränserna suddas ut långt ifrån den konfliktfyllda och polariserade vardagen i Israel. Ett uppvaknande för Liat som inte har reflekterat över de privilegier hon som israelisk judinna har i ett land där palestinierna är andra klassens medborgare. Det finns en klokskap i All the rivers, en kärlek och en smärta som kryper in under skinnet. Gränsen mellan israeler och palestiner, den som stänger Liat ute från de palestinska områdene och Hilmi från Tel Aviv blir verklig för mig på ett sätt som den tidigare inte varit. Konflikten som på intet sätt är central i berättelsen om Liat och Hilmi är ändå just central eftersom det är oundvikligt att berätta denna historia utan att förhålla sig till den avgrund som finns mellan israeler och palestinier.  
 
Att läsa är att bege sig ut på en resa och för mig innebar All the rivers en resa in i både det bekanta men också in i dett okända. Liat och Hilmi möte tar plats i mitt New York. De vandrar mina gator fram, de väntar på tunnelbanan på samma station som jag har stått och väntat på tunnelbanan. Deras kärlek, är inte annorlunda än andras kärlek, den väcks och växer i min stad. Den stora avgrund, den gräns som är dragen mellan Liat och Hilmi gör sig mer och mer påmind, kan två människors kärlek bygga den bro som krävs för att överbrygga konflikten?  
 
Jag önskar att den här boken, som beskrivs som en internationell succé, blir en succé också här i Sverige när den kommer ut på svenska 2018. Jag önskar att fler får ta del av den här berättelsen som rörde mig djupt. Liat och Hilmi dyker upp i mina tanker långt efter att jag läst klart boken.
 
På engelska finns den på både adlibris och bokus!
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp