Bokbygd

Nu har jag läst Nora Roberts Förföljaren, som är hennes senaste bok på svenska. Nora Roberts är något av ett fenomen, hon har skrivit drygt 200 bästsäljande romaner och hon har sålt över 400 miljoner böcker. Jag tänker väldigt mycket på det när jag läser. Vad är det som lockar så otroligt många människor? Jag har läst ett flertal av hennes böcker, jag tycker sällan att de är särskilt bra och jag irriterar mig ofta på karaktärerna så som Roberts skriver dem. Den kvinnliga hjälten är ofta snart trettio, men beter sig snarare som femtio. Hon är stark den manliga karaktären som blir kär i henne kommer falla för detta. Men hon är också svag, eller i alla fall i behov av en stor trygg famn (det har den manliga karaktären). Hon bär inte sällan på ett trauma som förklarar att hon drömmer mardrömmar, är människoskygg, har panik eller vad det nu kan vara för svaghetstecken hon har. Inte sällan är Roberts huvudkaraktärer extremt talangfulla i det de sysslar med. Männen har ofta ”blue collar-yrken” men samtidigt är de smarta och ofta egenföretagare. Karaktärerna tycks alla vara ekonomiska, det finns pengar ocfta har pengar sprats. Motsägelsefullt shoppas det en hel del ofta heminredning från antikaffärer, kanske kläder och en och annan planta. Männen är riktiga män som kommer att skydda vår hjältinnan från ont, de dricker öl och de kan grilla. Inledningsvis är det motvillig kärlek, han är intresserad men mest av sex men hon håller honom på avstånd… han vinner och kärlek uppstår. Halvvägs genom boken har det mesta löst sig allt är bra, kärleken spirar. Då börjar Roberts på allvar bygga upp till twisten, allt ställs på ända. Hjältinnan måste förmodligen räddas av hjälten. Liv kommer vara i fara, någon vaknar kanske upp i en sjukhussäng. Hämnd utkrävs och sedan blir kärlekssagan ännu bättre än den var sådär halvvägs in i boken.

Förföljaren har alla dessa ingredienser. Huvudkaraktären Naomi är lång, smal och blond och vacker. Hon är en fantastisk fotograf som dessutom är sin egen och väldigt framgångsrik. Hon bär på ett mörkt förflutet. Som elvaåring hittar och räddar hon en ung kvinna, som hennes pappa har kidnappat, misshandlat och våldtagit upprepade gånger. Det uppdagas att pappan är seriemördare. Under de sjutton år som gått sedan den händelsen har Naomi flytt minnena och det förflutna. Hon flyttar ständigt på sig och skapar inga band varken till människor eller platser. Men plötsligt en dag köper hon ett stort drömhus som behöver renoveras i en liten stad utan anknytning. Huset har oändligt många rum, en drömutsikt och trägolv. Hon räddar en näst intill livlös hund som blir upp över öronen förälskad i sin nya tveksamma matte, hunden visar sig vara både lojal och den bästa vän man kan tänka sig. Till och med jag som tycker att hundar luktar illa, dreglar och är allergisk vill ha en hund när jag läser. Dessutom träffar hon Xander, den smarta bilmekanikern som äger fler böcker än du kan föreställa dig och kärlek uppstår. Dessutom lyckas den socialt rädda och något missanpassade Naomi skaffa sig lojala vänner på kort tid. Ett drömliv med andra ord. Ungefär halvvägs in i boken lurar faran, en kvinna försvinner och hittas mördad ett par dagar senare. Vi läsare får se in i mördarens huvud och vi vet att han är besatt av Naomi…

Det här är en typisk mellanbok den är enkel i sin dramaturgi, karaktärerna tämligen endimensionella och handlingen inte alltför komplicerad. Dessutom trycker den på rätt knappar i alla fall hos mig. Det stora gamla huset, ett drömhus. Jag har såklart mitt eget drömhus på näthinnan, en stor trädgård med utsikt över havet. Dessutom fyller Naomi huset med fantastiska och unika möbler från den lokala anikhandeln. Nya men goda och nära vänner som ställer upp, att tillhöra en plats ett samhälle – att vara local.

Roberts är bra på det hon gör. Hon är något av en bokindustri men jag blir faktiskt mest trött när jag läser. Trött på dessa amerikanska män som bara dricker öl och vet vad det är att vara man som kan och ska skydda sin kvinna. Trött på Roberts goda kvinnor som liksom är dygdiga fast de är passionerade till skillnad från den lösaktiga kvinnan som dricker för mycket och blir en bitch, någon som alltid finns i handlingen och vars roll är att dö och visa på hjältinnans godhet. 

 

Mellanböcker, jag tänker på en del av böckerna jag läser mellan andra böcker som mellanböcker. Mellanboken har ett specifikt syfte. Den är en transportbok som ska ta mig från en läsupplevelse till nästa. Istället för ett ordlöst vakum läser jag mig igenom tomrummet mellan två böcker. Mellanboken ska vara enkel, karaktärerna får inte vara för komplicerade och handlingen inte bjuda på allt för stora överraskningar. Mellanboken fyller för mig en viktig funktion, när jag läser en bra bok som skakar om mig, ändrar hur jag tänker kring någonting, en bok som påverkar min sinnesstämning kan jag tycka att det blir olidligt tomt när orden tagit slut och boken är läst. Att då kasta sig in i en ny liknande läsupplevelse kännas inte sällan omöjlig men längtan efter att omges av ord, handling, karaktärer kan ändå vara som störst då. Det är då mellanboken kommer in i. I somras läste jag en så A little Life. Med sina 750 sidor är A Little Life läsning som omger en ett tag. Jag minns vakumet som uppstod efter. Jag kunde inte släppa karaktärerna, jag grät mig igenom de sista hundra sidorna och hade inget att fylla tomrummet med. Då hade jag verkligen behövt en mellanbok!

 

 

 

                

 

 

A Little Life är verkligen ingen mellanbok det är en bok som kommer att skaka om din värld. Roxane Gay beskriver hur det är att läsa A little life så himla väl!

”Sometimes, when I read a novel, I want to not only lose myself, I want to be utterly devastated. A Little Life is one of those books that is devastating. There is grief upon grief to be found in these pages but also the joys of a lifelong friendship between four men as they grow up and try to become the men they most want to be.”

En mellanbok kan absolut innebära fantastisk läsning men den får inte kräva för mycket. En bokserie kan vara de perfekta mellanböckerna. Försommaren 2016 läste jag alla Elly Griffiths böcker om arkeologen Ruth. Ruth dras in i den ena polisutredningen efter den andra. Huvudkaraktärerna återkommer från bok till bok och som läsare känner jag dem väl efter ett par böcker. Deckargenren utlovar att det kommer att bli dramatiskt, karaktärer kommer möta ond bråd död, hjältinnan kommer vara i fara men allt kommer att sluta lyckligt, i alla fall till viss del. En perfekt mellanbok.