Bokbygd

 

 

Grit - Konsten att inte ge upp av Angela Duckworth

 

Grit beskrivs i förlagets säljtext som ett karaktärsdrag som kombinerar uthållighet, inre driv och att inte ge upp vid motgångar. Min största invändning mot boken är svengelskan, användningen av ordet grit. Och möjligen finns det inget bra svenskt ord som omfattar allt det som tillskrivs grit eller så är ihärdighet helt enkelt inte slagfärdigt nog.

 

Angela Duckworth tilldelades MacArthurstipendiet 2013 och resultatet är den här boken. Duckworth har en fantastisk förmåga att fånga läsaren, hon skriver med ett driv som sällan är självklart när akademiker skriver populärvetenskapligt. Hon har förmågan att göra komplexa fakta lättbegripliga utan att för den sakens skull förenkla eller fördumma läsaren. 

 

Jag har läst Grit i förhoppningen att vara bättre rustad när jag möter mina elever i klassrummet som jag ofta upplever vill ge upp när det känns svårt eller jobbigt... och det gör det ju varje dag, på varje lektion, i alla fall någon gång. Det är en del av att lära sig nya saker, en del av lärandet. Grit är inte skriven med målgruppen pedagoger i sikte, den är skriven för en bredare målgrupp men boken har varit mycket tankeväckande och jag kommer att ta med mig en hel del in i klassrummet och en hel del när jag återkopplar till elever kring deras arbeten. Jag har rekommenderat till mina kollegor och flera läser och gillar. Min bok är fylld av anteckningar, understrykningar och post it-lappar.

 

Nu vill jag läsa bok två, boken om att utveckla grit i klassrummet. Jag hoppas att det kommer en sådan, helst skriven av Angela Duckworth.

 

Jag har inte läst Grit som en självhjälpsbok men det finns en hel del tänkvärt som jag tar med mig kring min egen "grit" och utvecklingen av den. Om att hitta passion i livet, hitta mina skäl till vad jag sysslar med, att öva och lära. Jag funderar på att försöka lkära mig sticka.

 

 Och så bockar jag av ytterligare än bok i kaosutmaningen 2017