The Handmaid's Tale

 
 
 
 
 
The Handmaid's Tale av Margaret Atwood
 
Dystopier tycks vara en genre som går oerhört bra nu. Kanske särskilt för unga vuxna. På Uppsala Stadsbibliotek finns numera ett rum dedikerat till bl.a. dystopier. Jag har läst några av de amerikanska YA-dystopierna såsom Twilight och Divergent. Ganska snälla undergångssagor eftersom vi får följa rebellerna, de som tycks kunna göra motstånd mot överheten med näst intill magiska eller med magiska krafter. Atwoods dystopi är en mycket mörkare berättelse som både påminner mig om att jag inte tycker om genren dystopier men också ger en läsupplevelse jag inte vill vara utan och väcker en rad tankar om livet för de människor som lever i verklighetens dystopier.
 
För mig har läsningen av The Handmaid's tale varit både långdragen och långsam. Jag har inte orkat sträckläsa boken, för trots att den värld Atwood målar upp känns skruvad och verklighetsfrånvänd är den alldeles nära och ytterst verklig. Offred är en "handmaid" och som sådan har hon en funktion och det är att föda barn. Offred kan inte vägra denna uppgift med livet i behåll. Som en av de få som fortfarande är fertila är det hennes uppgift. Som i alla diktaturer kontrolleras människornas liv hårt. Kvinnorna blir på många sätt än mer hårt kontrollerade, liksom  deras sexualitet. Livet för Offred är helt i avsaknad av frihet och eftersom Offred minns livet innan, när frihet var en självklarhet är kontrasten tydlig.
 
George R.R Martin har sagt ungefär "A reader lives a thousand lives before he dies...The one who never reads lives only one." Jag har tänkt mycket på det här medan jag läst. Det vore förmätet att hävda att jag nu vet hur det är att leva i en förtryckande, begränsande diktatur men samtidigt tror jag att Atwood lyckas måla upp en bild som i sig kan öka förståelsen för hur det skulle kunna vara att leva det livet. 
 
Boken kan köpas här och här
 
 
 
Allmänt | |
Upp